tottentottis

Idag tog jag tag i min rädsla, gick in och pratade med chefen om min sjukfrånvaro. Sa exakt som det var och berättade om min ångest över att vara sjuk hela tiden och att gå in till henne och prata. MEn det gick hur bra som helst. Hon var inte sur och hade absolut inte tänkt på att jag var sjuk så mycket. Hon sa att man kan ha så första året på sitt nya jobb och att det inte alls var konstigt och att ingen av cheferna eller personalansvarige tyckte nått illa.

Det känns så otroligt skönt att få stöd när man behöver det. Och jag förstår inte varför man ska vara så rädd att prata med chefen och ha ångest i en vecka, när det är så lätt.

Varför ska man alltid förvänta sig det värsta?? är det bara jag?? Eller funkar vi människor så?

Men nu kan jag sooooooooooova gott i natt och inte drömma massa skit.

Nu hålelr jag på att fixa lite korvstroganoff, sen ska jag duscha sen ska jag faktist bädda ner mig trot eller ej. Jag måste ta vara på min sömn. Kanske därför jag blir sjuk ofta. Men vad vet jag?

Nu ska jag iallfall sluta oroa mig så mycket för allt. Det löser sig alltid!

Tack till alla som har hängt med mig i helgen och veckan.. ni är underbara!!!

Puss puss nu ska jag dsuuuuuuuuuuuuscha