Stolt, Stolt, Stolt!

Ibland skäms jag över mig själv och andra svenskar. Varför klagar vi så mycket på allt? Det finns alltid dom som har det värre.
Jag går till mitt jobb suckandes ibland och tycker det är pest och pina över att jobba så mycket för så lite pengar. Men idag förstår jag varför!! Jag kommer till mitt jobb, vissa är gnälliga och suckar över att det är så många barn inlagda och att det är mycket att göra. Visst kan det vara jobbigt och vi människor är byggda för att göra oss av med negativa och positiva känslor. Men så går man in till sina barn och ser deras ögon och glädje i att dom bara lever idag trots flertal tuffa behandlingar och transplantationer. Dom är nöjda med livet ändå, de få stunder dom ändå är okej och har en okej livskvalitet trots att dom ibland måste flyga hela sverige för att komma till oss en gång i veckan för provtagning och träffa specialist läkarna. Måste också nämna deras föräldrar som är så trevliga trots att deras liv kretsar kring sjukhus och dom kan inte jobba, dom får inte bli sjuka.

Man bara smälter och kan börja gråta när man ser ett barns lycka, i provtagningsrummet för att där står jag och blåser färgglada bubblor medans någon annan sticker dom i fingret, porta carthen eller sätter en pvk. För den lilla stunden känner dom inte av det ens, bubblorna är hela deras värld i denna stund. Eller när dom efter provtagning får en glass, eller välja en sak ur stickskåpet för att dom varit så duktiga.Jag är så kär i att få hjälpa barnen ha ett någurlunda vettigt liv i all denna smärta och oro.

Jag är så stolt och hedrad att få ta del av deras liv. Jag är så glad att jag fick jobbet på barnmedicin. Jag trodde jag inte skulle klara av jobbet till att börja med. Många av dom försvinner som änglar och då är det inte lätt. Men då kan man samtidigt känna en lättnad av att deras lidande är över. Ni som tänkt prova jobba med barn, det finns inget rikare jobb! Dom ger så otroligt mycket, inte iform av pengar utan i form av tacksamhet, kärlek och massa annat.

Tack för att ni finns!
Tack för att jag fick vara med er sista stund!
Tack för att ni återvänder med tack kort och en glad och go kram!
Jag kommer nog inte glömma någon av er, kommer berätta för mina barnbarn om er. Hur ni kämpade in i det sista, eller in i början på ert nya liv.




TACK
en såå jä*la stolt barnsköterska

Kommentarer
Postat av: Anonym

Underbart skrivet. Tack

2008-09-05 @ 07:02:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0